Vanessa Hansen

Namn: Vanessa Hansen

Online närvaro: www.vanessahansenstudio.com/konst eller @vanessahansenartstudio

Beskriv din konstutövning och din familjedynamik: Textil är fokus för mig i min konstutövning, framförallt äldre och använd textil där andra kvinnors hantverk finns inbäddad. Jag växtfärgar, broderar, trycker och sätter ihop. Jag vill lyfta kvinnors, ofta ouppskattade, hantverk genom tiderna genom mitt eget utövande som kvinna och mor. Jag lever med min man och min son som är 2.5 år och som föddes i London precis innan lockdown slog till i England. Vi levde i princip helt isolerade under hans första år då vi inte kunde resa till Sverige och ingen familj kunde komma till oss. Även om det var svårt för oss och vi kände oss ensamma så bildades väldigt starka band mellan oss tre, som nu när vi bor i Göteborg, finns kvar och definierar oss som familj. Min son har på samma gång gett mig möjligheten att fokusera på mitt textila arbete men ger min praktik även sina begränsningar. Jag har precis flyttat ut från min studioyta i hemmet till en ateljé i ett hantverkshus med andra konstnärer. Samtidigt om det är väldigt skönt att få dela på arbete och fritid sörjer jag redan lite att han inte kommer få se mig arbeta med min konst lika mycket längre.

Berätta lite mer om hur du utvecklade din praktik/teknik? Textil och fibrer har alltid varit väldigt centralt i mitt liv. Från att bära hemstickade kläder av min norska mormor till att använda mammas symaskin som fyraåring. Som vuxen utbildade jag mig till mönsterkonstruktör och har arbetat med det i flera år men längtade alltid efter min egna praktik. Växtfärgningen som jag började med tillsammans med min mamma för några år sedan var nyckeln till att hitta tillbaka till vad som är viktigt för mig; naturen, växterna, arbeta med händerna.

Du är baserad i: Göteborg

Har du några kommande evenemang eller planer som du kan dela: Den 9 oktober håller jag Ekoprint-workshop på Mikaelimarknad på Råda rum i Mölnlycke, den 15 oktober ska jag vara en av talarna på ett Pecha Kucha event (en japansk presentationsform) på Röhsska museet och den 28 oktober på Kulturnatta har jag öppen studio och visar mina alster och håller en workshop i min studio.

Har du bott eller studerat någon annanstans: Jag läste design och mönsterkonstruktion i Malmö men har bott de senaste 8 åren i London. Vi kom tillbaka till Sverige i augusti 2021.

Har din plats påverkat dig, din konstutövning, ditt perspektiv och ditt nätverk: Absolut, framförallt har bristen på skog och natur i London byggt upp en väldigt stark saknad hos mig. Samtidigt som jag växte i min kunskap om textilier och design, så var det alltid fokuserat på konsumtion och att leva i staden. När vi bodde i Dalarna över sommaren för några år sen kom sko-gen tillbaka till mig och jag kände då hur jag började glida bort från mode- och designvärlden och ville arbeta med mina egna textilier på ett hållbart sätt.

Beskriv hur du utvecklat/använder dig av ditt nätverk: Eftersom jag är rätt ny i Sverige fortfarande är jag väldigt sökande efter ett sammanhang. Däremot känns det som jag hittat hem i studion jag flyttat till nu, där jag delar verkstad och galleri med andra konstnärer och hantverkare. Det är mycket som händer i huset och jag älskar variationen på vad vi alla gör.

Vad är din berättelse om att bli mamma och har din inställning och metoder förändrats sedan du blev förälder: Som sagt så blev jag mamma under pandemin i England och väldigt isolerad. Allt stängde ner och man fick inte ens promenera tillsammans med andra mammor utomhus. Vi levde vårat liv i lägenheten och medan barnet sov arbetade jag med min konst alldeles bredvid. Det som förändrades hos mig under den tiden var nog att jag blev väldigt medveten om hur ens liv inte längre tillhör en själv. Det var både en underbar upptäckt att få leva så för någon annan samtidigt som jag blev lite skrämd av att inte längre vara säker på vem jag var längre. Att arbeta med konsten gav mig ett utrymme bara för mig och jag började arbeta mycket mer intensivt de timmar jag kunde jobba. Jag tror att mitt arbete fick mer vikt och liv sedan jag blev mamma.

Hur är din uppfattning av representationen med konstnärer/musiker som kombinerar sitt moderskap inom artist/konstvärlden: Jag har nog inte haft någon uppfattning om detta över huvud taget. Känslan jag haft är nog att jag varit rätt ensam och att konstnärer jag ser som gör häftiga utställningar och events inte har barn, att det känns ganska svårt själv att göra något liknande. När jag läste om Mothers in Residence på Instagram kändes det däremot plötsligt väldigt självklart att även mammor är konstnärer/konstnärer är mammor och att erfarenheten som mamma faktiskt kan vara en tillgång för ens konstnärliga praktik.

Har du något ögonblick inom mamma/konstnär dualiteten som du vill dela med dig av: Alldeles för någon dag sedan medan jag höll på att packa upp min nya studio och min son var med mig och satt på golvet intill sa han helt plötsligt “jag tycker det är mysigt här” – mitt i alla kartonger och all kaos. Det gjorde mig så oerhört rörd på många plan.

Hur har din bakgrund/uppväxt påverkat dig inom ditt val av yrke/utförande som förälder: Min mamma betyder otroligt mycket för mig. Som vuxen har jag förstått att hon har varit nyckeln för mig i mitt skapande och att våga uttrycka min kreativitet. Dels har tillgången till textila material och maskiner naturligtvis gjort att den banan stod öppen för mig, dels har mina båda föräldrars stöd av att gå en väg som kanske inte alltid varit självklar om man tänker ekonomiskt, gjort det möjligt för mig att arbeta med det jag gör nu. För mig som förälder har min mamma också påverkat mig väldigt starkt och mycket av det jag själv upplevde under barndomen önskar jag för mitt eget barn och jag försöker skapa möjligheter för honom att kunna uttrycka sig kreativt och få utforska sina intressen, precis som jag fått.

Vilket råd skulle du ge till nya konstutövare som går in i ett moderskap: Det kanske inte är ett råd direkt, men jag skulle vilja säga att du är inte ensam. Det finns andra som du, som går igenom samma sak som du, som hittar tillbaka till konsten som även du kommer göra.

Kan du beskriva ett ögonblick eller ett konstverk som du tycker var en vändpunkt i din karriär: När jag upptäckte en konstnär som heter Lotta Helleberg kändes det plötsligt som att jag hittat hem i min praktik och att blanda tekniker och material inte är en konstig idé som bara jag har utan att det är ett legitimt sätt att skapa på (jag lider ofta av bluffsyndrom) / imposter syndrome.

Har du dagliga rutiner eller ritualer som hjälper/hjälpt dig att komma in i arbetsläge? Sen jag bytte studio har jag svårt att komma igång, men en extra lång cykeltur bredvid älven på väg till studion och många koppar kaffe brukar hjälpa.

Var är din ateljé/studio, har du ett privat utrymme för att reflektera och utveckla och genomföra idéer? HantVerket Väst i Gamlestaden. Jag vänjer mig fortfarande vid detta nya rum och att dela med andra, så tänker nog fortfarande bäst i hemmet vid min bänk full med torkade blommor och blad som jag sparat där hemma.

Har du någon som inspirerar din konstutövning eller reflekterar idéer med? Min nya granne på HantVerket restaurerar och bygger kakelugnar. Hennes hantverk med färger, detaljer och påfallande fysiska arbete inspirerar mig och hon är väldigt öppen för mig och mina idéer.