Elin Flognman

Porträtt med Mun av ull och bärnsten, del av projektet ”Il Giardino Dei Potatis’.

Namn:

Elin Flognman

Online närvaro:

@elin_flognman och elinflognman.com

Beskriv din konstutövning och din familjedynamik:

Jag har eget företag och gör smyckekonst, uppdrag och kurser. Min arbetsplats är den egna ateljén som är inbyggd i huset där jag bor tillsammans med tre barn, två katter och en make.

Berätta lite mer om hur du utvecklade din praktik/teknik?

Det är en ständigt pågående process där jag utforskar vardagen och det som binder oss samman. Detta har intresserat mig sedan utbildningen på HDK då jag riktade intresset mot fult och fint och vad det är som gör att vi känner sympati för och vill ta hand om något. Mitt masterarbete behandlade det långtråkiga och vad som finns att hitta i det. Jag fastnade då för potatisen som talesting för vardagen och det alldagliga och har jobbat med potatisens olika värden och infallsvinklar sedan dess.

Du är baserad i:

Trollhättan

Har du bott eller studerat någon annanstans:

Jag har studerat i Göteborg.

Har din plats påverkat dig, din konstutövning, ditt perspektiv och ditt nätverk:

Att under utbildningen flytta från Göteborg till Trollhättan påverkade mig kanske mer än jag visste då. Huset blev som en koja att åka till efter skoldagarna. Tågresan mellan Göteborg och Trollhättan gav mig tid att skissa, anteckna och fundera.

Som yrkesverksam konstnär efter utbildningen har jag upplevt negativa sidor av att befinna sig i periferin och en bit ifrån gallerier och sammanhang. Det positiva är att det finns så många möjligheter idag att själv ta egna kontakter och initiativ. Jag har upplevt det som en stor frihet att kunna vara med där jag själv vill vara.

Vad är din berättelse om att bli mamma och har din inställning och metoder förändrats sedan du blev förälder:

För mig var jag först mamma och min son var ett år när jag kom in på smyckekonstutbildningen på HDK. Han var med i magen när jag gick förberedande och när jag sökte in första gången. Efter en termin födde jag min dotter och när jag gick första året på master fick jag min yngste son. Jag har därför svårt att skilja på vad som är konstnärlig utveckling och vad som är mammautveckling. Som många föräldrar vittnar om så blev mammaskapet en förändrare av tid och hur mycket tid som finns att arbeta på under en dag. Att gå en konstnärlig utbildning samtidigt som jag fick barn har lärt mig att utnyttja tiden som finns att tillgå och det är värdefullt.

Hur har din bakgrund/uppväxt påverkat dig inom ditt val av yrke/utförande som förälder:

Jag kommer inte från någon konstnärlig bakgrund. Mina föräldrar är akademiker. Men ett brett kulturintresse har alltid varit närvarande. Det som framförallt påverkat mitt yrkesval tänker jag snarare är en känsla av att vara kapabel och att allt är möjligt. En känsla som jag fått av att tidigt vara självständig, på gott och ont.

Hur är din uppfattning av representationen med kvinnliga konstnärer som kombinerar sitt moderskap inom konstvärlden:

Liksom i övrig historieskrivning finns det en brist på kvinnlig representation inom konsten historiskt sett. Det är dock positivt att det idag finns många initiativ som verkar för att lyfta ”glömda” kvinnliga konstnärer. En utav dem är MiR och det viktiga arbete ni gör. Moderskapet är något kopplat till kvinnan vilket gör att kvinnliga berättelser eller konstnärliga uttryck ofta talar om detta oavsett om konstnären själv är moder eller ej. En kvinna är liksom mamma eller inte-mamma. Detta tycker jag är intressant. Moderskapet som en sorts ständigt närvarande faktor.

Vilket råd skulle du ge till nya konstnärer som går in i ett moderskap:

Ta ditt arbete på allvar. Moderskapet har sina fördomar och normer att kämpa med och mot och det har också konstnärsyrket. Många av dessa kommer utifrån men en hel del kommer också från oss själva. Det är upp till oss att bryta normerna genom att leva så som vi själva önskar. Jag inser att jag själv är privilegierad som kan jobba med min konst även om det inte ger mig så mycket pengar och då är det min skyldighet att ta tillvara på det privilegiet genom att ta mitt arbete på allvar.

Vad vill du ta med till bordet inom din konstgemenskap / Saknar du några diskussioner, teman etc:

Jag kan sakna samtal om innehåll, om själva konsten. Ganska ofta kretsar samtal kring företagsform, galleriverksamheter, utställningar eller sociala medier. De tillfällen då samtal kan komma närmre och röra sig om upplevelser eller idéer och tankar är mer sällsynta. Kanske är det så att dessa behöver en trygg miljö för att uppstå?

En plats där röster får ta tid och där det är okej att tycka olika.

Kan du beskriva ett ögonblick eller ett konstverk som du tycker var en vändpunkt i din karriär:

Jag fick ett erbjudande om att jobba som bildlärare. Samtidigt hade jag fått en utställning som jag behövde jobba inför. Jag gick hem och räknade på timmar och insåg att jag skulle antingen jobba som bildlärare och inte hinna med att göra klart inför utställningen och därför behöva ställa in den eller tacka nej till jobbet och istället arbeta med det jag är utbildad till och ha min utställning. Tillsammans med min make räknade vi pengar och kom fram till att jag kunde tacka nej och att vi ändå skulle klara oss ekonomiskt. Jag tackade nej till jobbet. Efter det bestämde jag mig för att gå till jobbet mellan 8 och 5 som alla andra och ta mitt konstnärliga arbete på allvar. Detta tror jag har påverkat hela familjens syn på vad konstnärligt arbete innebär.

Har du dagliga rutiner eller ritualer som hjälper/hjälpt dig att komma in i arbetsläge?

Jag promenerar. Eftersom jag har ateljé hemma i huset mår jag bra av att gå en promenad på en timma innan jag börjar jobba. Det är som att jag har min arbetsplats en timmas promenad från där jag bor.

Beskriv din din ateljé/studio, har du ett privat utrymme för att reflektera och utveckla och genomföra idéer?

Min ateljé är inredd i ett inbyggt garage. Jag har inte mycket plats men det är mitt eget utrymme och lås på dörren. Ett tag låste jag faktiskt dörren om mig när jag jobbade. Men så kom jag på att det kan vara bra att kunna komma in om det skulle hända något med någon maskin eller kemikalie eller så.

Har du någon som inspirerar din konstutövning eller reflekterar idéer med?

Jag har en partner som jag pratar mycket med kring idéer. Det är en lyx att ha någon vars åsikter jag värdesätter så nära, även om inte alltid är överens. En stor inspiration hittar jag även hos kollegor såväl i Sverige som utomlands. Det senaste har jag arbetat tillsammans med textilkonstnär Pernilla Eskilsson och det har varit mycket givande.

Jag hittar inspiration i vardagen och de bisarra situationerna som kan dyka upp i det vardagliga. Det finns en hel massa av dessa situationer när jag bor med barn så det här gör mina underbara, konstiga och galna barn till en stor inspiration.

(Hur) Har pandemin förändrat din konstnärsutövning:

Eftersom jag tidigare har rest en del och deltagit i mässor och utställningar ute i Europa blev det en omställning.

Jag har ställt ut mer i Sverige och det har varit mycket roligt. Det har varit mycket bra med de krisstöd som delats ut från konstnärsnämnden. Så skönt att leva i ett land där det tas steg för att lyfta kultur- och konstutövare även om mycket finns kvar att göra.

Rent praktiskt i min ateljé har mitt arbete påverkats mycket. Jag skulle åka på en stipendieresa till Italien och Niki de Saint Phalles tarotträdgård våren 2020. Det blev ju tyvärr inget med den resan.

Jag hade laddat länge för att åka och ville inte släppa tanken så jag jobbade på i ateljén och började bygga min egen trädgård (projektet Il Giardino Dei Potato’) så som jag drömde att upplevelsen av hennes trädgård skulle kunna ha varit.

Niki de Saint Phalles mod gjorde mig inspirerad att arbeta vidare med hopp och utan ängslan. Någon gång kommer jag att resa till den riktiga trädgården och det kommer säkert att bli en helt annan upplevelse.

Kan du se dig själv som en mentor för en annan artist:

Jag har lite problem med uttrycket mentor och den maktrelation som finns inbäddad i det. Jag sitter inte inne med några lösningar eller nycklar men jag möter gärna andra konstnärer och pratar med dem.

Blackbird Potato