Ellen Solding

Onlinenärvaro:

https://ellensolding.tumblr.com/

https://www.instagram.com/sample.gbg/

Beskriv din konstutövning och din familjedynamik:

Jag är kanske lite av en jack of all trades/master of none när det kommer till konstutövning. Från början är jag utbildad dansare. Sen har jag gått konstskola, studerat design för hållbarhet och nu senast har jag en master från HDK-Valand. Jag skulle nog säga att jag främst håller på med hantverk. Just nu kretsar mitt skapande kring textil, metod, återbruk, sociala frågor och handarbete. 

Jag bor på Hisingen med min sambo, min bror och min ettåriga son. Det är toppen. 

Berätta lite mer om hur du utvecklade din praktik/teknik?

Min praktik kommer sig nog mycket av att jag har så fruktansvärt dåligt tålamod. Jag orkar inte vänta på att någon ska säga ja eller nej så jag bara kör. Därför jobbar jag mycket ensam, och ganska snabbt. Jag orkar heller aldrig leta rätt på ett perfekt material så jag tar nästan alltid det som är närmast. Får jag ett infall att testa något nytt så gör jag det. Slumpen och impulsen har liksom alltid företräde. Det är väl också därför jag har testat så många konstformer och gått lite olika vägar. Jag är helt enkelt för dålig på att sansa mig och tänka efter och har bara helt sonika slutat med att försöka ändra på det. 

Du är baserad i:

Göteborg. Jag har en ateljé/butik på Hisingen som jag delar med min kollega Julia Tienvieri. Vi kallar det Kontoret. Förut satt jag här med min andra kollega Hanna Peterson. Att dela lokal med någon är otroligt givande tycker jag. Att ha någon som ser på när jag jobbar får mig att jobba bättre. 

Har du några kommande evenemang eller planer som du kan dela:

Den 18/11 2023 släpper jag en kollektion kläder jag sytt av återbrukat material. Det blir release på Kontoret på Kvillegatan 16 och på min Instagram (https://www.instagram.com/sample.gbg/). Alla är välkomna! 

Har din plats påverkat dig, din konstutövning, ditt perspektiv och ditt nätverk:

Jag växte upp på Österlen och där fanns det liksom inte så mycket att göra. Ville man att något skulle ske fick man själv se till att det hände. Jag tror att det har påverkat mig väldigt mycket. Jag växte liksom upp med en känsla av att jag kunde ta egna initiativ, av att det jag skapade gjorde skillnad. Jag och mina vänner skapade egna föreställningar, arrangerade utställningar och evenemang. 

Att bo i Kville känns på ett sätt lite likadant. Det är som en liten by, eller jag försöker tänka på det så i alla fall. Jag försöker bära med mig känslan av att jag kan göra saker här, att jag får lov, att om jag vill att något ska hända kan det vara jag som driver på. 

Vad är din berättelse om att bli mamma och har din inställning och metoder förändrats sedan du blev förälder:

Jag blev gravid mellan första och andra året på min master. Jag kände mig ganska ensam under min graviditet när alla andra orkade plugga på som vanligt. Jag var ganska ung när jag blev gravid och nästan ingen av mina vänner har barn. På ett sätt var det väldigt skönt. Det fanns ingen hets kring moderskapet och ingen att jämföra sig med. Samtidigt fanns det kanske inte så många andra att luta sig emot heller. 

Jag tror att moderskapet, eller kanske framför allt graviditeten, förstärkte något i mitt konstnärskap som redan fanns där. Jag orkade ännu mindre försöka pressa mig själv till tålamod och eftertanke och mina instinkter blev på något sätt ännu tydligare. Kroppen styrde mer än hjärnan och jag trivs med det.

Vilket råd skulle du ge till nya konstutövare som går in i ett moderskap:

Även om ditt moderskap kan kännas som en ö ibland så finns det många andra öar att vinka till. Det är okej att känna sig ensam. 

Har du någon som inspirerar din konstutövning eller reflekterar idéer med?

Jag har jobbat mycket med min kompis Hannah Simann Ax. Hon inspirerar mig jättemycket! Hon är den smartaste jag vet och jag litar hundra procent på hennes estetiska förmågor. Det är fantastiskt att ha en sån person i sin närhet.

Vad gör dig mest förväntansfull i din framtid:

Jag tog ganska nyligen examen och jag är fortfarande i en fas där jag försöker förstå att det är helt och hållet jag som bestämmer nu. Det har börjat landa i mig att det inte längre finns några kriterier eller mål som pockar på i bakgrunden. För mig är det en frihet. Jag har mer roligt nu tror jag, även om jag älskade min utbildning också. Det gör mig väldigt förväntansfull; tanken på att få ha så mycket obehindrat kul.